Jag lever...nästan

hade tänkt och skriva idag om massa olika saker. Men saker blir inte riktigt som man tänkt sig ibland, så det får vänta.

Idag var föresten första gången jag kände att jag hade en jättestor längtan hem till trygga Sverige. Jag har börjat känna mig mer ocg mer osynlig härborta då det är en person som beter sig lite konstigt just nu (iofs förstårligt). Men längar så mycket till att börja en ny semester, nya klasser, nya människor, nya vänner. I hope it will be good....
Men snackade med Disa när jag behövde någon från Sverige som mest, och vem var inte bättre än henne? Har typ inte snackat med henne...på jättelänge?!?! Det var i början av Dec...NOVEMBER :o (kollade precis Skype). Ok, inte konstigt att vi hade så mycket att prata om :P <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0