Det här kanske kommer lite chockande
Jag har verkligen jätteroligt och träffat många trevliga människor. Men det är en del som inte får mig att känna mig hemma. Jag känner mig obekväm och kan inte göra det jag tycker bäst om att göra, sjunga ut. För jag är rädd att göra fel, få deras dömande blickar, se hur de viskar till varandra och pekar på mig och skrattar. Nej, de säger inte "Gud hon är så bra"
Men jag vill inte att några få människor ska få mig och hoppa av någon jag verkligen tycker är roligt. Men jag vet inte hur länge jag klarar av att möta de varje dag. De som håller på mest är fyra tjejer, problemet är att jag är omringad av de. Två på min vänstra sida, en framför mig och en på min högra sida. Och jag kan inte byta plats, jag måste stå där. De kan inte heller byta plats, de måste stå där. Alla måste stå där de står just nu...
Jag är så förvirrad just nu, har ingen aning om hur jag ska göra. Jag vill bara kunna känna mig bekväm och inte vara rädd att göra bort mig. Jag kan så mycket mer än vad jag visar på lektionerna.
Usch, sånt här är så tråkigt. Hur orkar folk vara taskiga mot andra? Ok, de håller det på en låg nivå, men för vissa (läs mig) så räcker det med litet för att man ska må dåligt av det.
Föresten, det är inte bara de som gör att jag känner för att byta. Det är nämligen jätterörigt med allting. Jag försöker hänga med, men det är svårt. Sen är det kostnader åt höger och vänster, dock inga stora, men ändå. Sen att jag sa att det var rörigt. T.ex. kostnaderna är röriga, ena ska man betala där, andra ska man betala här. Sen kan de helt plötsligt ändra sig och säga något annat.
De är inte struturerade at all!
Usch, vet inte vad jag ska göra.
Choir:n innan vi sjöng på homecoming
Hej! Det är ju inte så konstigt, du är väl ganska ovan/otränad att sjunga i kör. Det är ju svårare då. Hur pass tonsäker är du? För det där kan vara ett problem. Sen handlar det ju om vad du vill, om du är beredd att ta fighten o tycker det är värt det. Vad skulle du annars ta för kurs - vad är alternativet? Kram Maggan
Men hallå!
Det är väl bara att strunta i!!
Om 9 månader så ser du dom aldrig mer så låt dom inte påverka dig nu heller.
Kläm i för kung och fosterland och låt dom tycka vad dom vill.
Kram! <3
Det är bättre att stanna och försöka och lära sig släppa rädslan i stället för att fly för det får du verkligen inte ut någonting alls av. Lättare sagt en gjort självklart, men jag tror det är jävligt sant. Men hur du än gör så ska du ju göra det som känns rätt givetvis. :)<3
