Jag känner mig så ensam
Nu vet jag inte riktigt hur det skulle ha varit om jag hade bott hos en familj som var helt ny med det här att ta emot utbytesstdeunter. Men på de bloggar jag läst så hittar de på välidgt mycket, hela tiden. Eller det kanske inte har med att de aldrig haft utbytesstudenter förut, utan att de kanske inte gör så mycket om dagarna och har tid att dra runt med sin utbytesstudent.
Jag undrar när jag ska kunna åka iväg och shoppa t.ex. kläder eller verkligen bara hitta på något random, ut och gå bara snacka. Ok, nu har jag ju gjort saker de dagarna jag har varit här. Eller jag har snarare hängt med Camryn nr hon gjort saker. De har inte hittat på något just för mig, för mig för att jag ska få se. Jag har hängt med runt och bara suttit där.
Gud vad jag är negativ. De flesta kanske har varit såhär att de bara hänger med runt, inget fel med det...ska ju vara glad att jag faktiskt gör någonting.
Men jag saknar de här spontana i vardagen. Det här är verkligen en jätteskillnad för mig. Det här är skitjobbigt, ibland vill jag bara ge upp. Men det tänker jag inte. Jag har ingen riktigt hemlängtan, än. Det är bara det att det är sån jädra skillnad från hemma vilket är jobbigt. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag känner mig obekväm. Det har mycket med engelskan och göra. Jag hänger inte riktigt med i alla konservationer och sitter mest och lyssnar. Dock kommer de släppa snart. Har sagt till de att jag kan snacka det är bara att just nu fastnar mycket inne i huvudet och kommer inte ut , och de förstår...såklart. Så vad klagar jag på egentligen? Jag har det ju jättebra här.
Det är bara att ingenting är som jag hade tänkt mig för tilltället.
Hej. Jag känner att vi inte gör så mkt heller. Min värdfamilj är verkligen bäst men det hjälper inte så mkt att Riverton har mindre affärer än övervåningen i Tyresö Centrum. Finns inte så mkt att göra helt enkelt :P men jag lovar att du kommer in i vardagen ;)
Det är helt OK. Passa på och njut innan skolan börjar och läxorna tar all "fritid". ;-) Kolla runt lite och lär känna omgivningarna så de börjar kännas som hemma. Åk buss ( fram och tillbaka) tills du kan alla namnen på hållplatserna utantill. Om några månader när vardagen är i full gång kommer de här första veckorna att kännas väldigt avlägsna.
Och om alla de andra som hittar på så mycket de första veckorna: snacka om att vara turister... :-)
Om 10 månader så kommer du att tycka att de senaste 10 månaderna varit de bästa i ditt liv.
Hang in there!
Det är helt OK. Passa på och njut innan skolan börjar och läxorna tar all "fritid". ;-) Kolla runt lite och lär känna omgivningarna så de börjar kännas som hemma. Åk buss ( fram och tillbaka) tills du kan alla namnen på hållplatserna utantill. Om några månader när vardagen är i full gång kommer de här första veckorna att kännas väldigt avlägsna.
Och om alla de andra som hittar på så mycket de första veckorna: snacka om att vara turister... :-)
Om 10 månader så kommer du att tycka att de senaste 10 månaderna varit de bästa i ditt liv.
Hang in there!
Det är inte så konstigt att du känner dig ensam, vilsen och obekväm de första dagarna. Men det kommer ju att släppa, du ska vara där länge och det är klart att du kommer in i nya rutiner osv osv.
Jag var ju i USA (i en skitstad som heter Rosamond i California, en timme från Los Angeles) i en månad förra året för att praktisera, kommer du ihåg? Första dagarna var jätteläskiga och jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Satt mest oxå bara tyst och lyssnade. Jag bodde hos världens underbaraste människor och jag hade en cool rumskompis som var något år äldre än mig. Men om jag ville göra något förutom att sitta inne i trailern hela tiden var jag tvungen att säga till om det. Och jag gjorde det tillslut, man kan ju inte få mer än ett nej? Börja litet, fråga om ni kan åka och köpa pizza till middag (beställ med ost i kanterna, det är såååå gott!!!). När du fått ett "ja" kommer du våga mer. Varför skulle dom säga nej? Dom vill göra din upplevelse där så bra som möjligt. Och om du inte trivs där är det bara att byta familj! Och om du vantrivs i USA kan du faktiskt åka hem. Se ist det positiva ist för att fokusera på det negativa. Du är i USA!!!!! Hur coolt är inte det?! Live the American dream giiirl ;) Du är inte ensam, även om det kan kännas som det. Innan du vet ordet av är du hemma igen ;)
Jag har ju också bott hos en värdfamilj, dock bara i 4 veckor! Såklart är det en stor skillnad att vara på språkresa och utbytesår!
Som många säger så är amerikanare oftast glada och gästvänliga, men svåra att lära känna på djupet! Kan ju ha någonting med detta att göra?
Hade de inte brytt sig om dig hade de inte låtit utbytesstudenter bo hos dom. Dom gör ju trots allt detta gratis, kom ihåg det!!
Men försök ställa lite krav, fråga om det finns något shopping center i närheten, om ni kan åka dit någon dag osv..
PUSS OCH KRAM!